fredag 11 maj 2012

Rektortycket 1 - Peter Bragner

Först ut i bloggstaffen Rektortycket är Peter Bragner med inlägget Att leda eller inte leda en lärande organisation.

Vilken underbar ide med en bloggstafett. Med alla människor som brinner för skola, lärande och växande finns det bara möjligheter. Om vi tror att det är i relation och kommunikation som kunskap växer och förändras kan ett sådant forum vara en viktig del i kompetensutvecklingen av skolan. Det är ju just utvecklingen och dialogerna som gör skolan till en lärande organisation Tack Ann-Marie. Hur ska jag då använda detta tillfälle att dela mitt tyckande, mitt rektortyckande? Jag tänker beröra två aspekter för det första uppdraget för vår verksamhet och för det andra hur man som rektor kan jobba för att på riktigt närma sig det uppdraget. Självklart skriver jag subjektivt och alla åsikter är mina egna.

Vad kan jag göra för att hjälpa varje elev att utveckla sin fulla potential till att vara med och forma sin egen och samhällets framtid?

Det är en fråga som jag som verksam i skolan har en skyldighet att ställa mig hela tiden, inför varje möte och inför varje arbetsuppgift. För det är just det som enligt min mening skola bör handla om. Att hjälpa nästa generation att på bästa sätt kunna skapa sig goda levnadsvilkor. Det är själva anledningen till att skolan överlever som företeelse.
Frågan kan tyckas enkel och i många lägen självklar. Så varför slå in öppna dörrar?. Jag tror tyvärr inte den är så öppen. I många fall inte ens på glänt och alldeles för ofta fortfarande låst. Vi sitter fast i idéer och strukturer eftersom vi fastnat i föreställningar om vad skolan ska göra och vilken funktion den har.
Om man tänker lite på frågan som den är formulerad kan man göra några viktiga reflektioner.
  • För det första flyttar vi fokus från verksamhet till elev. Det är inte kunskaper som ska växa hos elever utan elever som ska växa med kunskaper.
  • För det andra går vi från ett masstänk till ett individtänk, Det handlar inte om att det finns en grundläggande gemensam form som man vid behov avviker från utan att varje individ är unik
  • För det tredje flyttar vi fokus för lärandet från att eleven ska passas in i en framtid och normerat vuxenliv till att faktiskt kunna forma sin framtid själv
Jag tror att Sir Ken Robinson har helt rätt när han vidhåller att utbildningsväsendet inte behöver en evolution utan en revolution. Utmaningarna inför framtiden har aldrig varit större och inte heller möjligheterna att klara dem.?

I dagens informations eller kanske snarare kommunikationssamhälle har maktstrukturer förändrats. Lärande och kunskapande går inte att kontrollera, konservera eller etikettera. Makt är idag inte i första hand knutet till kapital eller politik utan makten vilar på kontroll över kommunikations- och informationskanaler. Samhället har individualiserats och kollektiva uppfattningar eller kunskaper blir allt mindre intressanta. Lärande och kunskapsutveckling sker idag på många fler arenor än i skolan. Hur man använder sina kunskaper och förmågor blir allt viktigare. Etiska värderingar och demokratiska perspektiv måste finnas med i allt lärande. Vad är det som säger att de ämnen vi läser i skolan idag är de viktigaste för alla elever. Eller att alla elever som är födda samma år ska ingå i en grupp bara för att de just är födda samma år? Betyder det att de har samma sätt eller fårmåga att lära eller samma intressen eller behöver träna samma förmågor? Det är först när vi börjar tänka Varje elevs fulla potential som vi kan tänka utanför de strukturella ramarna som klass och årskurs.

Det talas om den svenska skolans kris och det söks orsaker i kommunalisering, dåliga lärarlöner, segregering, mm. Kanske ligger felet djupare. Om vi tänker oss tanken att det faktiskt är så att den skola eller undervisning som till stora delar bedrives idag inte fyller någon funktion då den faktiskt inte lämnar utrymmer för varje elev att nå sin fulla potential faller motivationen för såväl elever som skolornas personal. Skolan som struktur Är ju defakto uppbyggd kring idén om massproduktion och standardisering. En idé som går rakt mot den samhällsutveckling vi ser. Jag tror att bristen på meningsskapande inte ligger i att vi gör fel saker utan att vi gör det av fel anledningar. Vi måste äga känslan av att det vi gör är viktigt, att varje elev är viktig. För att vara konkret, Hur skulle ett åtgärdsprogram vara utformat och dokumenterat eller Hur skulle vi använda franska revolutionen om vi utgår från den frågeställningen. Jag tror att mycket skulle förändras. I en i sanning lärande organisationen är en förståelse för hur eleven uppfattar, tolkar och förstår centralt.
Rektors roll i skolan måste också vara i linje med den lärande organisationen. Det handlar inte längre om top down eller bottom up utan att se relationer som utvecklar och skapar kunskap och erfarenhet. För det krävs det att man kan styra organisationen men leda utvecklingen. vilket bl.a. innebär att man kan

  • Initiera diskussioner,
  • Uppmuntra kreativa lösningar
  • Vara nyfiken och frågande
  • Våga prioritera
  • Organisera för utveckling
  • lita på processer i organisationen,
  • Skapa utrymmen för kompetensbärande relationer
  • Ge feedback
  • Ständigt driva på och intervenera
Med ovanstående uppgifter kommer rektorsollen förändras från på flera sätt.
  • Från att vara chef till ledare
  • Från att kontrollera till att uppmuntra
  • Från verksamhetsperspektiv till elevperspektiv
  • Från homogenisering till hetrogenisering
  • Från att förvalta till att utveckla.
Jag tror att rektorsuppdraget i grunden är omöjligt då man är klämd mellan många olika förväntningar och uppdrag inte minst mellan uppdragsgivare (stat) och huvudman eller mellan föräldrar och personal. Det ställer väldigt höga krav på personlig mognad och ska man klara jobbet måste man nog tagit ställning till grunden för ens beslutsfattande. Men om man gjort klart med sig själv vad jobbet går ut på och vad man övergripande tänker om skolans roll så kan besluten förankras etiskt och med elevens utveckling i fokus. När jag hamnar i situationer som känns frustrerande och då man måste välja mellan olika prioriteringar eller vägar brukar jag backa tillbaka till frågan vilken är grunden för ledarskapet för den lärande organisationen skola :

Vilket beslut hjälper varje elev att utveckla sin fulla potential till att vara med och forma sin egen och samhällets framtid?

Genom att jobba på det sättet och med de saker jag tror på kan jag kanske vara med och göra skillnad. Det är en ynnest att få göra något som varje dag är viktigt och stimulerande. Jag går med nyfikehet till jobbet varje dag för att se vilket nytt lärande jag kommer att få möta.

/Peter Bragner

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar