Det fjortonde inlägget är skrivet av Elsemarie Hallqvist som beskriver sig själv så här:
Jag heter Elsemarie Hallqvist och är rektor för estetiska
programmet på Karolinska skolan i Örebro Jag har tidigare varit bitr. rektor på
Karl Johans skola med Örebro Musikklasser – en fristående skola som jag var med
och startade. Jag har nu under två år arbetat i ny skolform – kommunal igen
efter tio år i fristående verksamhet - och med äldre elever och jag stortrivs med
det.
Fredag 25 maj 2012
Jag har så mycket att vara tacksam för! Jag har precis
kommit till jobbet – idag fick jag öppna fönstret trots att jag har norrläge på
expeditionen. Då kan jag höra fågelkvitter, men bäst av allt är att höra alla
skratt och samtal från eleverna som korsar skolgården på väg till nästa
lektion! Sådana stunder älskar jag mitt jobb! Ingen i samhället har större
möjligheter att vara med och påverka framtiden än vi som arbetar i skolan!
Den här veckan har mina treor redovisat sina slutprojekt –
teater, dans och musikelever i form av en musikal och bildeleverna i form av en
stor utställning. Jag har nu besökt vår musikal två gånger och då jag i grunden
är musiklärare så tror jag dessutom att jag kan ge det hela en bedömning
utifrån min profession och det var helt fantastiskt och alldeles magiskt! De
sjunger ”All by myself” så att rektorn gråter och hela föreställningen avslutas
med Lacrimosa ur Mozarts Requiem! Det största är dock inte kvalitén utan något
helt annat.
Med flera av eleverna har jag suttit i ett antal
elevvårdskonferenser eller samråd som vi numer kallar det. Det har gråtits, vi
har suttit med pannan i djupa veck för att hitta en lösning för att få en
mycket besvärlig social situation att ändå fungera ihop med att få betyg i alla
kurser och kunna gå vidare med sina studier. Vi har inte lyckats i alla fall
därför att LIVET just nu inte hade plats för skolan. Att se dessa elever komma
in och fullkomligt inta scenen, agera som proffs och ge hela sin själ till sin
publik – ja ni förstår själva…Just då känns ett G eller inte i som det mest
primära. De här eleverna har fått med sig en tro på sig själva och en inre
styrka som kommer att bära dem långt längre än ett godkänt slutbetyg…
Övriga människor borde vara avundsjuka på mig för jag har
världens bästa jobb! Tufft? Absolut! Till hösten minskar vi organisationen med
ca 24 tjänster bara på vår skola p.g.a. ekonomin. Dagarna nu är fyllda av
samverkansmöten och MBL-förhandlingar! Omöjligt? Nej, inte om du bevarar din
yrkesskicklighet – den att prioritera och för mig finns det bara en väg i
prioriteringen: Människan först! Oavsett om människan är en sliten och orolig
medarbetare i betygstider, en orolig förälder eller en elev som behöver ett
samtal! Människan först!
Har jag valt mitt jobb för att tjäna mycket pengar? Nej, men
för att få den bästa möjligheten att möta framtiden redan nu för jag är en nyfiken
människa och i mitt jobb möter jag framtiden varje dag!
Välkommen att bli rektor!
/Elsemarie Hallqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar