Rektortycket 6 - Edward Jensinger

Rektortyckets stafettpinne vandrar vidare till Edward Jensinger, rektor på Pauli gymnasium i Malmö, som skriver om vikten av att verkligen vilja leda en skola.

Att vilja något

Jag tänkte att jag skulle skriva en text för Rektortycket om en sak som jag tycker är viktigt. Rektors vilja att vara rektor och ledare för en skola. Ibland stöter jag på rektorer som jag inte riktigt förstår mig gällande vad deras motivation till yrket består i, så, here goes:

Vill du vara rektor? Varför då? Om ditt svar blir något annat än att du VILL göra skillnad för elever och elevernas resultat i skolan så är min enda rekommendation att du bör låta bli.

Att vara rektor är inte särskilt lukrativt. Lönen är lägre än i motsvarande yrken utanför skolans värld (har vi hört det förut?). Att vara rektor är definitivt inte glamoröst. Inte mycket hyllningar här inte. Att vara rektor innebär att du har ett konstant tryck på dig från elever, vårdnadshavare, lärare, förvaltning, politiker, media och samhället i stort.

Om du trots ovanstående vill vara rektor, för att du VILL göra skillnad. Då hoppas jag att du är/blir rektor. När du väl är rektor. Vad skall du göra med din vilja? Din drive? Vad skall du brinna för? Enligt min erfarenhet är det så att så länge som du brinner för något så spelar det inte så stor roll vad det är.

Jag själv har brunnit för massor av saker under mina år som skolledare. Jag har brunnit för internationella kontakter, FN-rollspel, universitetssamarbete, språkinlärning, skolbiblioteksfrågan, IKT och många andra saker. Anledningen till att jag tycker att det är viktigt att brinna är att om jag brinner så får jag med mig personalen. Då börjar vi brinna tillsammans. Och det är då de goda resultaten kommer. Detta är min absoluta erfarenhet.

På min skola, #Pauligymnasium, jobbar vi mycket engagerat med IKT i undervisningen. Puenteduras SAMR-modell är vägen vi går utefter. Väldigt många av våra lärare brinner på samma sätt som jag gör (eller hur @thesmoosch). Vi vill alla att elevernas upplevelse av sin gymnasieutbildning ska bli så lustfylld och bra som möjligt. Vi är övertygade att vi har hittat vägen fram till goda resultat. Men, att brinna för en sak ligger inte för oss. Vi brinner för många. Vi brinner för skolbibliotek, effektiva undervisningssätt, teknikutveckling, friluftsliv och så vidare. Allt för att elevernas resultat ska fortsätta bli bättre.

Att brinna för något innebär också att du kommer att stöta på motstånd. För varje medarbetare som du får med dig riskerar du att få en annan emot dig. Det får du acceptera. Det är då arbetet börjar. Det arbetet innebär att du måste vara envis, påläst, noggrann, entusiastisk, målmedveten, ihärdig med mera. Du måste vara beredd att strida för din vilja och dina åsikter. Personligen tycker jag också att min påtagliga rastlöshet är positivt när det gäller att få tillstånd skolutveckling. Jag tänker ofta på att om en utveckling/förändring skall ta flera år så kan det betyda att en hel årskurs med gymnasister ej fått det bästa av sin utbildning. Det har inte de råd med.

Genom att hela tiden vara PÅ så kommer du att märka att fler och fler omfamnar din vision. Du kommer då märka att utvecklingen så sakteliga börjar komma i rullning. Det är då den största faran infinner sig. Att du tror att du är klar. Du blir nämligen aldrig klar när du är rektor. Du måste vinna samma strid om och om igen. Om inte så flyttas fokus från det du brinner för till någonting annat. Kanske något annat bra och spännande, och då är det väl ok. Men kanske flyttas fokus från det du vill åstadkomma med din skola och dess utveckling till någonting helt annat och negativt.

Så, återigen ställer jag frågan: Vill du vara rektor? Känner du att du brinner för det? Om svaret inte är tydligt, att du har viljan och branden, så föreslår jag att du avstår? Ok?

/Edward Jensinger