Rektortycket 20 - Andreas Hassel

Dags för en ny rektor att tycka till, denna gång är det Andreas Hassel som berättar om hur stolt han är över att få möjlighet att ha ett yrke där han får skapa livschanser.

Raka ryggar

För fyra år sedan fick jag frågan om jag som arbetslagsledare ville vara med och starta upp en helt ny skola. Jag hade då arbetat som lärare i nästan sju år och tanken på nya utmaningar kändes kittlande tilltalande. Starten gick bra och numera är jag rektor för samma skola, Vittragymnasiet Sickla i Nacka.

Bilden är på Niklas Svensson, en helt lysande pedagog. 

Som rektor har jag upplevt fler skratt, utmaningar, mer oro och frustration än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig när jag som lärare sneglade in i rektorsrummet, ett rum där jag i princip aldrig satte min fot förutom vid de obligatoriska medarbetarsamtalen. Nu är det jag som håller i de samtalen och många andra samtal, och för mig har alltid det enskilda mötet varit det roligaste som finns. Jag brinner för individers egna personliga resa och får kickar av att vara en del av det som underlättar och banar väg för den. För mig handlar det om att skapa livschanser, chanser för elever som de annars inte hade fått.

En förutsättning för varje lyckad skola är en kompetent personal, lärare och medarbetare som går till sitt arbete med höjt huvud och rak rygg. Livschansbyggare som vet sitt värde och som inte skäms för att berätta om sitt yrke eller sin arbetsplats vid middagsbjudningarna. Därför är det nedslående med de senaste årens onyanserade skoldebatt, vars enda mål tycks vara att vrida skolutvecklingen femtio år tillbaka och få stolta lärare att krympa och helst bittert ångra sitt yrkesval. Debatten lämnar en sur smak i munnen när jag ser de stordåd som sker i den svenska skolan varje dag. Stordåd som inte märks och som inte syns utanför skolan eller familjen. Jag har sett hur negativt en sådan debatt kan påverka ett lärarlag och jag välkomnar, och vill delta i, den nya motrörelse som rektortycket och lärartycket är goda exempel på.

Jag vet att det går att räta en krökt rygg, för jag har sett det med.

Som rektor har jag en unik möjlighet att coacha och leda det medarbetarlag jag ansvarar för på min skola. Jag har möjlighet att synas och höras och slåss för det jag tror på, en skola öppen för alla där alla oavsett bakgrund ska ha en självklar rätt till utbildning och lärande. Jag har möjligheten att göra skillnad.

Det är därför som jag, med höjt huvud och med rak rygg, går och sätter mig på min stol. Varje dag.

/Andreas Hassel

Rektortycket 19 - Cecilia Hansson

Idag är det dags för Cecilia Hansson att blogga för Rektortycket. Hon skriver om sina starka känslor för sitt yrkesval och varför hon känner som hon gör. Cecilia Hanssom har valt att bli rektor för att hon tror på svensk skola och läraryrket. 


Jag älskar mitt arbete som rektor och förskolechef. Idag bloggar jag i Rektorstycket.

Jag känner mig glad när jag går över parkeringen mot skolans dörrar. Jag känner mig glad när en elev i förskoleklass eller årskurs sex kikar in på mitt kontor eller rent av slår sig ner i en av mina fåtöljer för en liten pratstund. Jag känner mig glad när jag får ta del av mötet mellan elev och lärare som bygger på ömsesidig tillit och nyfikenhet. Jag känner mig glad när jag ser att arbete ger resultat, att elever lyckas och känner framgång.


Vad är det då jag älskar utöver dessa saker? Vad är det som gör mig varm i hjärtat på arbetet? Är det månne brandskydd och fakturahantering? Knappast! Jag älskar mötet som sker i klassrummet. Mötet mellan lärare och elev och mellan elev och elev. Därtill kommer det arbete som påverkar just det som sker i klassrummet, de pedagogiska diskussionerna och utvecklingsarbetet. Det brinner jag för.

För ett år sedan hade jag sommarlov. För ett år sedan fattade jag beslutet att arbeta som rektor. Jag fick kommentarer som "hur vågar du?". Varför inte? blev mitt svar. Jag älskar skola och undervisning och har alltid älskat att vara lärare, att undervisa i matematik, naturvetenskap, teknik och engelska, och att delta i diskussioner som för skolan framåt. Varför väljer jag då att bli rektor? Just därför. Jag har inte valt att bli rektor för att jag tröttnat på läraryrket. Tvärtom. Jag har valt att bli rektor för att jag tror på svensk skola och läraryrket. För att jag vill delta i det  förändringsarbete som ligger för våra fötter. För att jag vill vara delaktig i nutidens och framtidens skola.

Lgr 11 är en högst levande läroplan. En läroplan som fokuserar på förmågor som ska utvecklas med hjälp av det centrala innehållet. En läroplan som ställer krav på undervisningen, både vad gäller planering och genomförande, och på användandet av digitala verktyg. Bra! Skolan måste vara 2012, här och nu men också framåt. Vi måste fånga elevernas intresse och skapa lektioner och uppgifter som eleverna finner mening i.  Vi måste ha ett förhållningssätt som skapar engagemang och delaktighet och som väcker elevernas nyfikenhet och kreativitet. Där i ligger vårt arbete och mitt i detta arbeta vill jag stå!

Någon klok twittrare skrev "De elever som fyller 6 år 2012 kommer att vara yrkesverksamma på 70-talet". Det ni! Vad ställer det för krav på skolan och undervisningen? Den nöten vill jag vara med och knäcka.

/Cecilia Hansson, skolledare i Trelleborgs kommun. Bloggar även på Rektorstankar.blogspot.se